2026: Året då Aftonbladet papper INTE läggs ner?
Aftonbladet har länge varit den ledande tidningen när det kommer till räckvidd, med en toppnivå på cirka 450 000 (!) i daglig print-upplaga 2005. Sedan dess har mycket hänt. Vad upplagan ligger på i dag finns det inga redovisade siffror på. Sedan 2010, efter fem år av dalande upplaga, har tidningen slutat att redovisa den – men det går att göra ett kvalificerat antagande. Och det ser inget vidare ut.
2011 låg upplagan på runt 272 000 enligt PwC-medieintyg som återges i SOU 2013:66.
2014 låg den på 155 000 enligt PwC-medieintyg som återges i avhandlingen Kampen om tidningssidorna (Umeå universitet).
2017 hade den sjunkit till 77 000 enligt Medievärlden Premium, som pratat med tidningens tidigare publisher.
2019 låg upplagan på 55 000 ex enligt tidningens egen uppgift, återgiven i MPRT:s rapport Medieekonomi 2020.
2020 har den senast kända siffran lämnats. Det var i samband med att svenska medier sökte ekonomiskt kompensationsstöd för covid. Enligt Dagens Media, som tagit del av ansökningshandlingarna, hade upplagan då rasat till 44 000.
Av siffrorna framgår en stadig minskning på mellan 15–20 procent per år, utan några indikationer på att plana av. Med den takten torde upplagan i dag ligga på 14–20 000 exemplar.
Men situationen är än värre. En viss del av upplagen är nämligen inte betald, utan tidningar som läggs ut på bibliotek, flygplatser och så vidare. Redan långt innan Aftonbladet helt slutat redovisa sin upplaga hade de upphört att berätta hur stor andel som var friex, men enligt tidningens senaste så kallade scorecard där denna uppgift finns med, så bestod upplagen 2013 av runt 7.5 procent obetalda exemplar.
Andelen friex borde logiskt sett bli större när upplagen minskar, men även om man snällt utgår från att den är densamma, så betyder det idag så lite som 13–18 000 sålda tidningar.
Varumärket kan förlora sin status
Att en säljupplaga på 13–18 000 ex inte kan överleva säger sig självt. Att hålla igång ett tryckeri som trycker nattetid och sedan forsla ut tidningen till Sveriges cirka 5 000 återförsäljare, och därefter frakta tillbaka alla osålda exemplar, kan knappast vara annat än en förlustaffär. Redan förra året flaggade Aftonbladet för att tidningens pappersutgåva kunde läggas ner. Frågan är snarare varför tidningen inte slutat ges ut på papper redan för flera år sedan – och den frågan innehåller också en indikation om hur detta påverkar framtiden.
Den största vinsten med papperstidningen har rimligen för länge sedan upphört att vara lösnummerförsäljningen. Att landets alla tidningshandlare ska stå dag ut och dag in och byta löpsedlar, packa upp buntar med exemplar och ha tidningen stående i stället framför kassan – för att sedan sälja något enstaka exemplar per butik och på kvällen behöva packa ihop och returnera samma buntar – är en lika sorglig som olönsam ritual. Den enda anledningen till att den fortfarande pågår är gissningsvis att Aftonbladet, utan den rutinen, ganska snart skulle ha förlorat det som också håller uppe nätsidan: rollen som den ledande kvällstidningen.
Det handlar nämligen om att människor dagligen ser varunamnet, på löpsedlarna, i ställen vid butikskassorna och på bord i väntrummen. Det är det som påminner om att tidningen finns, att den tas på allvar, att den är något etablerat och välbekant.
Men för de som växer upp i en värld utan Aftonbladets papperstidning kommer varumärket snart att ha samma status som vilken nättidning som helst. Utan print finns det helt enkelt inget kvar som gör webbdelen speciell.
Därför vore det inte förvånande om 2026 blir året då buntar av Aftonbladet fortsätter att skickas ut och returneras osålda, dag efter dag, ännu ett år – i svensk tidningshistorias sorgligaste och dyraste varumärkes-räddar-kampanj.